4. Flytten till Sverige
Några dagar efter att mitt uppehållstillstånd stämplades på
mitt grekiska pass, blev jag godkänd på min sista tentamen och måste avbryta
mitt uppskov från militärtjänstgöring snarast. Men att göra lumpen precis när
jag skulle flytta till Sverige var förstås uteslutet. Jag var därför tvungen
att agera fort och lämna landet innan jag blev straffad av militären.
Som student i Handelshögskolan var jag medlem i AIESEC, som var
en internationell studentorganisation som främjande praktik utomlands av
studenter som studerade företags- och nationalekonomi. Den årliga konferensen
skulle äga rum i den belgiska universitetsstaden Louvain-la-Neuve, under sista
veckan i mars. Under konferensen där skulle man bland annat matcha alla länders
AIESEC medlemmar med praktikplatser i övriga världen inklusive Grekland
förstås. Styrelsen i AIESEC i Aten bestämde då att hyra en liten buss för alla
styrelsemedlemmar som ville åka dit. Jag passade på och åkte med. Jag minns att
jag var den enda som hade en så stor väska som min mamma hade packat med en hel
del saker. Alla andra skulle förstås återvända till Grekland om någon vecka,
medan jag skulle vidare till Sverige.
Min mamma var med när vi lämnade Aten och hon var förstås
mycket ledsen. Hon ville att jag skulle lova henne att jag skulle återkomma
till Grekland efter studierna, vilket jag lovade för att lugna henne, trots att
jag visste att jag skulle bryta mitt löfte. Så fort vi åkte mådde jag faktiskt
ganska dåligt av att jag ljög för mamma.
Resan gick bra och två dagar senare var vi framme. Vi märkte
dock att när vi åkte till den flamländska Leuven, som ligger nära den franska
Louvain-la-Neuve, fick vi inte samma service när vi försökte prata franska.
Alla andra delegater hade upplevt liknande bemötande när de pratade franska, men
inte när de pratade engelska. Hur som helst, där umgicks jag mycket med den
norska delegationen och jag lyckades få en praktikplats i Arbeitsdirektoratet i
Oslo under juli-augusti. Norrmännen uppskattade att, utöver engelska som var
det viktigaste språkkravet, kunde jag en del svenska!
Det var meningen att jag skulle åka tåg till Stockholm från
Bryssel. Men, under den tiden drabbades Sverige av stora strejker och lockout.
Jag var i för sig van vid det i Grekland, men att det skulle drabba mig även på
väg till Sverige hade jag inte räknat med. När vi kom fram till Köpenhamn, fick
vi då byta tåg mot Stockholm. Men på grund av strejk var det endast två gamla
vagnar. Jag minns alla eleganta damer med fina klänningar som förmodligen hade
en förstaplatsbiljett och fick trängas med alla andra i samma vagn. För mig var
det lika dåligt, jag hade ju en tung väska att ta hand om och var dessutom
trött från nattågsresan från Bryssel.
Första veckorna i Stockholm
Adrenalinet var högt och jag kunde hantera min trötthet när det
gamla tåget körde i södra Sverige mot Stockholm. Våren hade inte kommit ännu,
det fanns enstaka snöfläckar kvar längst åkrarna och himlen var grå. Längst
perrongerna kunde jag se svenskar i sina vinterjackor. Alla passagerare var
trötta, och tysta och många läste någon bok eller tidning. Jag försökte också
smygtitta på tidningarnas stora rubriker som var fyllda med ”strejkkaos” eller
liknande ord.
Efter många timmars resa, kom vi fram till Stockholm. Jag hade
ringt Nikos från Belgien och berättade att jag skulle åka tåg. Jag hoppades
förstås att han skulle vara där som han lovade eftersom tåget var försenat. Och
Nikos var där! Ankomstinformationstavlorna hade ju informerat alla att tåget
från Köpenhamn var försenat.
Det var sent på eftermiddagen när vi kom fram till Centralen
och fortfarande ljust. När jag såg Nikos, var jag både glad och avslappnad. Han
kom mot mig och hjälpte mig att bära den tunga väskan mot tunnelbanan. Han
köpte en biljett bara för mig, eftersom han själv hade månadskort. Sedan åkte
vi en lång trappa ner mot perrongen där vi väntade några minuter på vårt
tunnelbanetåg. Trots att jag var så trött kunde jag lägga märke att allt var
rent, prydligt och tyst. Även Nikos pratade relativt tyst och tillrättavisade
mig att sänka min röst. Sedan tog vi tåget till Nikos och Barbros lägenhet på
Söder och efter några minuter kom vi fram, där Barbro väntade.
Hon välkomnade mig på svenska och började vi småprata. Hon hade
lagat en fin middag och sedan förklarade Nikos för mig att jag skulle sova på
en madrass på golvet i vardagsrummet, eftersom de hade en liten tvåa utan plats
för en extra säng. Jag förklarade för dem att det inte spelade någon roll för
mig och jag menade det. Det viktigaste var att jag skulle bo hos dem tills
vidare och dessutom gratis. Både Nikos och Barbro vägrade att jag skulle betala
någonting överhuvudtaget, trots att de själva inte hade hög inkomst. De tyckte
att det var kul att ha mig där och hjälpa mig med allt de kunde. Jag är
jättetacksam för deras generositet och gästvänlighet!
Nikos var färdig med sina studier från Stockholms universitet
och han började arbeta. Barbro arbetare också och bägge två steg upp tidigt på
morgonen. Jag är ingen morgonmänniska, men det skulle vara mycket pinsamt att
inte stiga upp och äta frukost med dem. Så jag lärde mig att göra det, trots
att jag inte hade någonting att göra medan de åkte till sina arbeten. Det enda
jag gjorde hemma var att flytta tillbaka madrassen under deras säng och göra
ordning i vardagsrummet. Sedan försökte jag läsa lite i tidningen, titta lite
på TV och gå någon promenad tills de kom hem.
Barbro arbetade lite kortare och kom hem tidigare. Jag tränade
lite svenska med henne medan hon lagade mat och väntade på Nikos för att äta
middag. Även mina vanor ändrades, eftersom middagen serverades redan innan
klockan sex. Sedan samtalade vi lite, tittade ofta på nyheterna på TV och sent
på kvällen var det dags att dricka te och äta knäckebröd med ost innan vi
skulle lägga oss.
Ett par veckor senare åkte jag tidigt på morgonen med Nikos
till Medborgaskolan. Jag skulle börja läsa svenska där i ett par veckor,
tillsammans med andra som hade läst i några månader. Nikos lämnade mig där för
att gå till sitt arbete och förklarade förstås vilken tunnelbana jag skulle ta
för att åka hem. Dagen innan hade jag köpt ett månadskort.
I Medborgarskolan var en ung lärare som testade mig i språket.
Det var ett test i ordföljd och grammatik. Hon blev riktig förvånad eftersom
jag klarade mig så bra. Sedan skulle hon förhöra mig. Hon märkte att jag
förstod en del men jag inte var lika bra på att prata, vilket var förståelig.
Hon sa att jag var välkommen att börja där om jag ville, främst för att träna
att lyssna och prata. Eftersom jag inte hade någonting viktigare att göra,
tyckte jag att det var en bra idé. Min praktik i Norge skulle börja om ett par
månader och studierna i Uppsala i september. Så, jag gick på skolan i två-tre
veckor, tills kursen avslutades.
Mötet med min syssling
Under 1 maj, frågade Nikos om jag ville gå till Kungsträdgården
där Vänsterpartiet brukade hålla sitt möte. Där skulle vi säkert träffa många
greker. Det var en vacker dag och vi åkte buss dit. När vi kom fram var det
packad med folk och röda fanor. Läget var faktiskt ganska spänt eftersom flera
hundra tusen LO- och TCO-medlemmar var i strejk och även lockoutade. Hemma
visade TV bara nyheter, som dominerades förstås av strejken. Även tunnelbanan
gick inte normalt utan det förekom en del störningar. Jag minns att nyheterna
berättade att många skolbarn inte kunde åka till skolan eftersom det inte fanns
skolskjutsar.
Alldeles i början, mittemot NK, stod min syssling Dimitris med
några andra greker och pratade ganska livligt. Nikos kände igen några av dem
och när vi kom närmare, skrek min syssling mitt namn och skrattade högt. Vi
hade inte setts sedan den sommaren i Grekland när han avfärdade mina tankar att
flytta till Sverige. Han visste inte att jag hade kommit och blev mycket
förvånad. ”Har du kommit till Sverige?”
frågade han. ”Du gjorde det till sist!”
”Välkommen och lycka till!” Jag nickade bara, ja.
En av de andra grekerna frågade mig vad jag tänkte göra i
Sverige. Jag berättade att jag skulle börja forskarutbildning i Uppsala. Både
jag och Nikos minns fortfarande hans negativa och ironiska reaktion när han sa
att ”alla greker som kommer hit säger
samma sak, tills de förstår att det inte går”. Jag försökte förklara att
jag hade blivit antagen, men han inte trodde på mig. Efter en stund tyckte
Nikos att det var bättre att gå därifrån och flytta till Norra Bantorget där LO
och Socialdemokraterna hade sitt första-maj möte. Jag fick min sysslings
telefonnummer ifall jag behövde någonting och vi gick mot Norra Bantorget.
Där lyssnade vi på LO:s ordförande tal. Jag förstod knappast
någonting. Det var otroligt mycket folk och rösten från högtalarna täcktes av
publikens applåder och alla remsor. Det var Nikos som tolkade att Sverige hade
blivit ett ”tjuvsamhälle” och att ”klasskampen måste fortsätta mot de växande
klyftorna och kapitalismen”. Jag minns Dagens Nyheter, dagen efter,
som skrev att Nicolins anhängare efter konflikten ”kunde rymmas i en telefonkiosk”.
I slutet på maj satt vi framför TV och kollade finalen i
Champions League mellan Malmö FF och Nottingham Forest som spelades i München.
Malmö förlorade med 1-0, men de spelade mycket bra. Det var första gången jag
såg Malmö med sina ljusblåa färger och tyckte det var en stor bedrift.
I början på juni, en varm helg, åkte vi till Eriksdalsbadet för
att sola och bada. Det var mycket folk och jag tyckte att det var fantastiskt
att man kunde bada mitt i Stockholm. Vi började bada i lugn och ro. Nikos och
Barbro gick och satte sig i solen medan jag gick vidare till den andra
bassängen. Efter en stund hoppade jag in och började simma mycket fort. Jag var
ganska bra simmare och ville testa hur snabb jag var. Efter jag hade simmat ett
tiotal meter började jag må dåligt. Mitt hjärta klappade högt och var nästan
spyfärdig när jag lämnade bassängen. Jag tror jag svimmade och Nikos sprang mot
mig när han såg en massa människor omkring mig. De ringde ambulansen och alla
tre åkte vi direkt till Södersjukhuset.
Medan Nikos och Barbro väntade vid receptionen, undersöktes jag
noga utan att hitta något fel. Jag började faktiskt må bra medan vi åkte
ambulans och ännu bättre när jag låg i det rena och svala rummet. De
konstaterade att jag måste ha fått anfallet av extrem överansträngning utan att
vara tillräckligt tränad för det. Jag minns faktiskt vi kommunicerade på
svenska ganska bra, men både Nikos och Barbro fick komma in ifall jag inte
kunde förklara mig. Efter en stund fick vi åka hem. Jag bad om ursäkt för att
jag hade förstörd deras utflykt och tackade dem för deras hjälp. Fyrtio år
senare minns vi denna dag och hur snabbt och fint den svenska sjukvården tog
hand om mig.
Första midsommaren på Skansen
Ett par veckor senare åkte Nikos, Barbro och hennes mamma på
semester till Grekland och jag stannade kvar att ta hand om lägenheten och
blommorna.
Under midsommar åkte jag till Skansen för att uppleva den
svenskaste av alla fester. Det var en underbar dag med klarblå himmel och lite
vind. Skansen var packad med folk med många internationella turister. Musiken
som spelmännen spelade påminde mig om musiken Sveriges Radio Utlandsprogrammet
spelade när de avslutade sina sändningar. Alla klanger var från hela Sverige
och de var både ljuvliga och sorgsna. Jag blev faktiskt lite rörd och samtidigt
frälst i den svenska folkmusiken. Jag stod där i flera timmar och tittade på
folk i nationella dräkter som dansade och den svenska flaggan som vajade så
majestätiskt.
Där träffade jag min syssling som jag blev imponerad över att
han behärskade så bra både polka och schottis danser. Isen mellan oss började
faktiskt smälta när jag fick veta att han också älskade den svenska folkmusiken
och brukade åka till Skansen varje midsommar! Jag gick runt i hela Skansen,
tittade på alla djur men även på den magnifika utsikten över Stockholm. Jag
satt på en bänk tills det blev nästan midnatt och upplevde min ljusaste natt i
hela mitt liv. Denna midsommar skall jag minnas så länge jag lever.
Fortfarande lyssnar jag på svensk folkmusik från alla orter i
Sverige, och har tiotals band med folkmusik. Jag har svårt att välja bland
låten, men ”Vårvindar friska” och ”Ack Värmeland du sköna” är dem som jag
älskar mest.
Praktikant i Oslo
Några dagar innan jag skulle åka till Oslo kom Nikos och Barbro
tillbaka från semester där de berättade att de hade träffat mina föräldrar som
tackade för att de hade tagit hand om mig.
I slutet på juni flög jag till Oslo för att göra praktik vid
Arbeidsdirektoratet. Det var en solig lördag och jag möttes av ett par AIESEC
norska studenter vid flygplatsen i Fornebu. Det var också en svensk student
till som hade åkt med mig från Arlanda, som skulle praktisera under sommaren i
Oslo. De körde oss mot universitetscampus i Blindern, där vi skulle bo
tillsammans med andra internationella studenter. Under resan försökte jag
förstå när norrmännen och svensken pratade med varandra. Det var första gången
jag hörde norska och det lät ganska trevligt. Jag försökte också prata lite med
dem, men eftersom jag inte kunde förstå allt norrmännen frågade om, bytte vi
till engelska.
Campus var omgivet av villabebyggelse och det kändes som att
det var byggt inne i skogen. På väg upp mot Blindern kunde jag se glimtar över
det vackra Oslo nedanför. Norrmännen förklarade en del praktiska saker om
själva boendet, mataffärer, samt tunnelbanan mot Oslo centrum, som låg några
stationer söderut. Sedan träffade vi andra studenter som spelade ute på
gräsmattan, innan vi gick till middag. Efteråt bestämde några av oss att åka
mot Oslo centrum för att orientera oss. På måndag skulle vi börja arbeta där.
Vi gick runt i hela stan till tidig söndag morgon. Det blev aldrig riktigt
mörkt. De sydeuropeiska studenterna som var med och hade åkt samma dag till
Oslo blev lyriska över den ljusa natten och ville inte åka hem.
På måndag morgon åkte jag till mitt arbete. Kontoret låg mitt i
Oslo och jag togs emot med värme av chefen och några till. I början skulle jag
inte göra så mycket, utan jag skulle få några rapporter att läsa, de flesta på
norska. Nästan alla rapporter handlade om den norska arbetsmarknaden och
välfärden. Att börja läsa rapporter på norska var förstås inte så enkelt! Jag
prioriterade istället de med engelska texter.
På mötena blev det en blandning på norska och engelska, men
inte bara för min skull. Det var faktiskt några brittiska forskare som arbetade
där och inte kunde norska. Några veckor senare valde jag läsa några enkla
rapporter på norska och jag märkte att det inte var så svårt. Det fanns ju
stora norsk-engelska lexikon på kontoret som oftast låg på mitt bord. Innan jag
slutade min praktik skrev jag också en liten rapport, på engelska.
I slutet på juli åkte vi alla AIESEC studenter som arbetade i
Oslo, runt i sydvästra Norge. Resan tog fem dagar. Jag hade aldrig sett fjordar
tidigare och var en extraordinär upplevelse. Första staden som vi övernattade i
var Bergen. Jag tappade andan när bussen närmade sig staden. Jag hade aldrig
sett en vackrare stad i hela mitt liv. Det var strålande sol när vi var där,
till skillnad från några år senare när jag flyttade dit för att arbeta. Sedan
åkte vi söderut mot Stavanger, Kristiansand, Kragerö och tillbaka till Oslo.
Det var en oförglömlig resa! En vecka utan regn!
I mitten på augusti var det dags att lämna Oslo. Under mina sex
veckor där tjänade jag tillräckligt för att klara mig, spartansk dock, över
två-tre månader i Uppsala. Jag flög först direkt till Aten att träffa min
familj och två veckor senare åkte jag tillbaka till Sverige där
universitetslivet väntade!
